Julia Selin arbetar med måleri i stora format. Utställningen ‘Root rot caused by live liquid’ är konstnärens första på Galleri Thomas Wallner. I målningarna framträder en blöt och ogästvänlig terräng. Det är sinnligt porträtterat, hur det låter, luktar och känns att befinna sig där. En argsint måne reser sig, reflekteras i den mörka vattenytan.


Träsk har en problematisk konsistens som inte håller för beträdande. Dess slafsiga natur är svår att kategorisera. Slem är också ett obestämt ting, en avvikande substans. Det fysikaliska tillståndet hos slem är varken fast eller flytande, precis som träsk varken är vatten eller jord, utan en potentiellt farlig kombination av båda. Slem har associerats med exkrement och har ofta benämnts som den form i
vilken djävulen existerar. I Dantes ‘Den gudomliga komedin’ från 1300-talet benämns floden Styx som ett träsk i den femte cirkeln av den undre världen (inte den tionde som borgmästaren i New York hävdade i filmen ‘Ghostbusters II’ från 1989, för att förklara var den massiva floden med spökslem kom ifrån). I ‘Den gudomliga komedin’ fastnar de fördömda själarna i Styx slem, där de vreda slåss
mot varandra i tjock dimma medan de som bär på agg sjunker till den slammiga botten, för evigt mumlandes sin bitterhet. Ur detta stiger luftbubblorna upp till ytan.


I Julia Selins arbeten existerar slemmet som konkret substans. I verket ‘A thick fluid floating in this world’ ligger en genomskinlig hinna av koagulerad linolja och färg över duken och hänger i stelnade droppar mot golvet. Men även i resten av målningarna innehar färgen vissa slemmiga egenskaper. Enligt konstnären själv, är det viktigare att färgen har rätt konsistens än kulör. Den ska vara tjock och
transparent, glida över duken som gelé. Där finns tudelningen med det abjekta och hänförande - blod och kroppsvätskor parallellt med rubiner och smaskig sylt.


I verket ‘A heavy walk through the slime swamp’ kan betraktaren ana en vattensjuk natur. Att ta sig fram där skulle kräva en ansträngning. Liknande rörelser återkommer i måleriet: stora, tunga drag genom färgen, gjorda med penslar, trasor, skrapor eller bara händer. Fotavtryck i målningarna ger oss en hint om tillvägagångssättet. Måleriet börjar med duken liggandes på golvet, som därefter släpas runt, hängs på väggen, tas ner igen och arbetas vidare på, tills dess att den spänns upp och betraktas som färdig.


Julia Selin har tidigare haft soloutställningar på bland annat Kungliga Konstakademien, Stockholm, Galleri Flach, Stockholm och Galleri Ping-Pong i Malmö. Hon har deltagit i grupputställningar på bland annat Galleri Wallner ℅ High Court, Malmö, 8.Salon, Hamburg, Strandverket Konsthall, Sunday-S Gallery, Köpenhamn, Ystad Konstmuseum och 5th International Biennale for Young Art,
Moskva.


Text av Matti Sumari