Den grundade duken är utlagd på golvet, arbetet med en målning börjar där – på golvet. I strävan att ta fram former och rum ur denna tvådimensionella yta använder Julia Selin pensel och trasa likaväl som sina händer. Med ömsom smekande ömsom rivande arbetsgång, skrapar och föser hon färgerna runt på duken. Van Dyck brun, Alizarinkarmosinröd, Transparent saftgrön och Elfenbensvart trycks ut ur tuber och blandas direkt på duken; färger med svaga pigment som när de appliceras tunt ter sig nästintill transparenta (glänsande hinnor) men när de appliceras i tjocka lager tätnar och drar ihop sig till bottenlösa hål i olika nyanser av svart.
När Selin arbetar med stora format antar måleriet en än mer fysisk form. Hon sitter, hukar och kryper på duken i balansakten att applicera färgerna. Tillvägagångssättet öppnar upp för oväntade möjligheter, som att en armbåge eller hand gör ett avtryck på ”fel” ställe. Dessa incidenter är något som Selin integrerar i sin process och som för den vidare.
Motiven hämtas från landskap med mossar och våtmarker där gränsen mellan fast och flytande är passerad. Former löses upp och ingår nya föreningar i en långsam förruttnelse med det definitiva slutet i kompakt mörker. Selin förstärker den kroppsliga närvaron genom att låta smetiga penseldrag möta aggressiva gester som blottlägger duken och samtidigt släpper in ljus. Bildens teckning tillsammans med färgens distinkta fysik som luktar, rinner och avstannar skapar en kollision av intryck – en sinnenas analogi.
När målningen är nästan klar spänns den upp. Väl hängande på väggen framträder vissa karaktärsdrag. Selin använder ofta rikligt med olja i sitt måleri vilket bidrar till att ytor blir blanka och reflexiva. Blänkets skiftningar i de olika lagren av färg gör att målning kan te sig svår att omfatta i en blick. Under vissa förhållanden tillåts betraktaren att försvinna in i ytans fuktiga mörker, bara för att i nästa stund hindras inträde och åter befinna sig i rummet framför bilden.
Julia Selin har tidigare ställt ut på Bildmuseet i Umeå, Trollhättans Konsthall, Galleri Box i Göteborg och Galleri Flach i Stockholm.
– Stina Malmqvist